Hem » världsarv

Aktiva och Alerta Seniorer styrde kosan till Oljeön

Oljeraffinaderi – ett ord som för tanken till bjässarna i USA, Irak, Saudiarabien, till
Skandinaviens största i Lysekil… men knappast till Barrön. Barrön ligger i sjön Åmänningen i Västmanland, en ö som i folkmun fick heta Oljeön.

Det var till Engelsbergs bruk, grundlagt år 1681, av UNESCO utnämnt till världsarv 1993, ett av få privatägda, och som i dag används för bland annat vetenskaplig konferensverksamhet, och Oljeön, ett numera byggnadsminnesförklarat
arbetslivsmuseum, vilket faktiskt ägs av det där företaget i Lysekil, 30 synnerligen Aktiva
och Alerta Seniorer styrde kosan i tisdags.

På Oljeön fick vi höra den osannolika historien om oljeraffinaderiets tillkomst på 1870-talet,
om framställningen av bland annat fotogen av råoljan, som transporterades med segelfartyg från Pennsylvania i USA, via Mälaren och Strömsholms kanal till Oljeön. Vi transporterades dit med färjan Petrolia.

Iland på Oljeön efter färd med färjan Petrolia.

Tillsammans med den skickliga guiden gick hälften av deltagarna runt på ön, kikade
in i föredömligt fina arbetarbostäder och intakta fabriksinteriörer, fick beskrivning av
verksamheten, och gavs inte minst anledning att fundera över den tidens arbetsliv och
tillvaro, där fotogenlampan nu gjorde det möjligt att ersätta vaxljusen.

Den andra gruppen hade under tiden visats runt på bruket, vars namn och äldsta
historia är förknippad med Engelbrekt Engelbrektsson och där järnhantering bedrevs
redan under medeltiden. Av den likaledes skickliga guiden visades vi runt bland
mulltimmerhytta, masugn, smedja, park, lusthus och dass av slaggsten. På avstånd
beundrades den magnifika herrgårdsbyggnaden.

 Bilder från Skulpturparken som i år firar 20-årsjubileum 

Villa Ulvaklev byggdes för chefen på Oljeön, Bengt F Zetterström

Busskaffe hade intagits på ditvägen, lunch på Nya Serveringen avåts innan
grupperna bytte plats med varandra, eftermiddagskaffe serverades före hemfärd – dagen
hade på alla sätt varit mycket lyckad och Margareta avtackades för en gedigen Aktivitet,
helt i Aktiva Seniorers anda.

Text Elisabeth Agell | Foto Margareta Engvall

Reseberättelse från Höga Kusten

Direkt efter midsommar reste vi, en grupp på 20 Aktiva Seniorer, norröver till Höga Kusten – ett världsarv som vi kan vara mycket stolta över i Sverige. Vi bodde på Härnösands folkhögskola som ordnat program och guider båda dagarna samt boendet på bästa sätt.

Vi besökte Naturum vid Skulebergets fot där vi fick en mycket intressant genomgång av landhöjningens förunderliga geologiska och kulturella historia. Vidare till Bönhamns fiskeläge och under eftermiddagen till Mannaminne, en fantasifull konstpark som skapats av Anders och Barbro Åberg. Vi avslutade vår första dag på Rotsidan med sina klapperstensfält vid havet.

Vår resa fortsatte andra dagen till Höga Kusten-bron med information om den. Resan fortsatte längs en av Sveriges vackraste vägar mot Klockestrand och Sandöbron. Förmiddagskaffe med dopp serverades hos Kerstin Mo i Ed som väver damast av lin, ull och silke och har specialiserat sig på kyrkliga textilier.

Därefter besökte vi ett klockmuseum med över 750 olika ur. Ett mycket givande och trevligt besök med fika samt hallontårta och snittar, bakat av husets fru. Vi stannade vid Sandöbron och monumentet över de som dog i Ådalskravallerna 1931. Mycket intressant information från vår kunnige guide.

På kvällen gick vi ombord på m/s Ådalen III. En mysig färd uppströms älven via Sannasundet, Snäppsundet och vidare i Norafjäderns inlopp. Därefter fortsatt färd under Höga Kusten-bron och sedan stävar vi åter mot Härnösand. En god middagsbuffé serverades i salongen samt musikalisk, frejdig underhållning.

Ett stort tack till alla medresenärer från Solveig!

Höga Kusten-bron.
Vid Bönhamns fiskeläge.
Mannaminne, den fantasifulla konstparken.
Klapperstensfälten vid havet.
Klockmuseet.

Text & foto Solveig Dansson