Hem » uppsala

Lyssna på Erik Lindblad när han berättar om den vandrande kandelabern

Erik Lindblad, arkivarie vid Uppsala stadsarkiv berättar igen för oss om gamla tider och företeelser i Uppsala.

Senast berättade han om ”När spårvägen kom till stan” inför fullbokad lokal. Denna gång, den 7 november kl 13.30, handlar det om kandelabern på Stora torget. Den har sedan den sattes upp år 1882 hunnit stå på tre olika torg i staden.

Än finns det ett fåtal platser kvar på Träffpunkt Storgatan 11, 1 tr. Avgift: 50 kr.

Kontakt Ulla Englund, tfn 0730-38 91 77

Offentlig konst i Uppsala

Offentlig konst i Uppsala är konst på allmän plats, på gator, torg och i parker. Den omfattar över 9 000 verk som finns placerade i våra offentliga miljöer, på äldreboenden, på förskolor, skolor, bibliotek och arbetsplatser.

Läs mer här och besök sedan konstverken.

Tipsare Webbredaktionen

Källa Uppsala kommuns hemsida

Upsala Ekeby – om dess historia och tillverkning

Ett stort antal medlemmar hade möjligheten att träffa föreningen Upsala-Ekebysällskapet. En blandning av fördrag, film och information gavs i Industriminnesföreningens lokaler på Salagatan.

Flera medlemmar hade med sig föremål som vi både fick mer kunskap om både tillverkningsdetaljer men också ett uppskattat värde.

Vi delar sällskapets undran – hur kommer det sig att inte Uppsala har ett museum som berättar om brukets historia, eller i varje fall en permanent utställning!


Här kan du läsa mera om Upsala-Ekeby sällskapet (sidan öppnas i eget fönster)

Text Ewa Jerlinder Nord

Uppsala industrimuseum

Häromdagen besökte vi föreningen Uppsala Industriminnesförenings nya lokaler på Salagatan. Där har föreningen under årens lopp samlat föremål och bilder. Och tillsammans med de två mycket kunniga guider som visade oss runt fick vi en mycket intressant, och för vissa, en helt ny bild av Uppsala. Gruppen blev bjudna på ett mycket gott fika.

Fram till 1800-talets mitt var Uppsala en småstad med lantlig karaktär, de industriella inslagen i Uppsala var obetydliga. Merparten av företagen var ett mellanting mellan hantverk och industriella embryon. Men så plötsligt, i mitten på 1860-talet, började det hända saker. Järnvägen kom till Uppsala och med den förutsättningen för en industriell utveckling.

Museet är öppet för ytterligare besök söndagar mellan 13.00 och 16.00 och vi var många som sa – hit går vi igen! Adressen är Salagatan 18B, i gamla polishuset.

Läs mer Uppsala Industriminnesförening/utställningen (öppnas i nytt fönster)

Text Ewa Jerlinder Nord

Manfolk och kvinnfolk – en vandring med Lena Ahlström

Vi började vår vandring vid Svedbergska huset. Lena, vår guide, berättade om Malla
Silfverstolpe som längst upp i sin våning i detta hus höll litterära salonger varje fredag.

Malla (1782–1861) var en rik änka efter David Silfverstolpe. Året var 1812 när Malla började
bjuda in kända familjer och de vetenskapliga kretsarna.

Lena berättade vidare om Greta Benzelius, dotter till ärkebiskopen Erik Benzelius.
Greta växte upp i Uppsala . Året var 1726 och Greta deltog i studenternas upptåg och
förde enligt historien ett lösaktigt leverne i Uppsala.

Vi fortsätter och stannar till vid studenthuset ”Imperfektum”, där numera Katolska kyrkan
har sina lokaler. Här föddes konstnären, författaren och poeten Olof Thunman. Olof
Thunman var bland annat lärare till Evert Taube och har skrivit texten till ”Vi går över
daggstänkta berg”.

Lena avslutade vandringen genom att berätta om Edward Raab, polismästare, och
Nils Rosén, som har givit sitt namn åt Rosénparken vid Upplandsmuseet. Nils Rosén var samtida med Carl von Linné och var barnmedicinens fader. Enligt historien skulle Nils Rosén ha vaccinerat Gustav III.

Vi tittade upp på Domkyrkans norra torn där Tornpelle i ett litet rum var brandvakt under
1700-talet.

Vi fick ta del av många intressanta personligheter under denna vandring.

Text Agneta Lydig

En resa tillbaka till ’Renhållningen’ i början av 1900-talet

Uppsala stad genomförde vid 1900-talets början en inventering av stadens renhållning och latrinhämtning. 1901 fanns stall och ladugårdar för totalt 521 husdjur såsom kor, hästar och svin inom stadens gräns. Staden växte snabbt och man insåg att något måste göras, eftersom allt avfall gick rakt ut i Fyrisån, som började likna ett kloakdike.

År 1902 inrättades Renhållningsverket, en stad i staden. Ute i Boländerna fanns mark och där byggdes tre stora hus med 24 bostäder för arbetarna. Man arbetade med återvinning och sortering. Matavfall, till exempel, blev till grismat. Det fanns bad/tvätt-möjligheter för männen efter arbetets slut, då man var medvetna om smittorisken i verksamheten.

Arbetet var tungt i början av seklet. Ett exempel; det fanns 749 latrintunnor inomhus. Ofta var dessa belägna i källare eller på vindar med trånga trappor. På latrintunnorna skruvades ett lock fast och bars därefter på ryggen ner till väntande hästtransport.

Ett kloaksystem var färdigställt 1927 vid Kap. År 1924 hade ett fåtal av stadens förmögna invånare installerat ett halvt dussin vattentoaletter. Inte förrän 1946 fick staden ett avloppsverk och 1948 kom den första sopbilen som komprimerade soporna. Då försvann även de sista hästarna vid Renhållningen.

Vid Bolandsgatan kan vi än i dag se Disponentvillan, ett vitt gammalt hus. Här bodde och verkade herrarna Ekholm och Frid som styrde i denna speciella stad i staden.

Vi var 25 Aktiva Seniorer som togs med på en resa tillbaka i tiden till ’Renhållningen’ i Uppsala i början av 1900-talet.

Ett tack till Ing-Marie och Jan-Erik Ask som berättade om denna inte alltför avlägsna period i Uppsalas historia. Deras morfar var en av arbetarna vid ’Renhållningen’.

Text Agneta Sandler Bäfve