Ett besök på Uppsala gamla kyrkogård

Det var inte bara jag som aldrig tidigare hade deltagit i en guidad tur bland kända och mindre kända gravar på den här gamla fina kyrkogården.

Flera av oss som blev guidade här för första gången är infödda Uppsalabor, äntligen har det blivit av! Tack för att du ordnade detta, Desirée Helmersson. Det kommer att bli fler besök här, en riktig kulturhistorisk skatt. Och underbart rofyllt.

Vår utmärkta guide Tord Engström.

Vår utmärkta guide Tord Engström, chef för Uppsala kyrkogårdar, började rundturen på kullen som stoftet av professor Olof Verelius ligger under. Tord berättade bland annat att gravarna inhägnades förr för att inte boskapen skulle beta där. Olof Verelius donerade pengar på 1800-talet till inhägnad av fattigkyrkogården där han själv också begravdes. Kyrkogården fanns sedan tidigare, okänt hur gammal.

En lutande gravsten.

En gravsten är mycket tung och förr eller senare faller den om den inte stagas upp ordentligt. Därför kan det vara bra att låta den ligga ner från början.

Att statyn har blicken vänd bortåt är en symbol för döden.
En gravvård för en havets man…
…med en skeppsstäv med kommendörstecken i metall på baksidan.
Studentnationerna kunde ta ansvar för sina medlemmar även efter döden.
Jan Fridegårds gravsten i form av ett enkelt kvarnhjul.
En liten gosses grav, sonen till Amalia von Helvig som rörde sig i Malla Silfverstolpes ”salonger”.
Den mest kända av UNTs chefredaktörer, ”Koftan” Johansson, vilar här.
Här vilar Gustaf Fröding med sina systrar intill.
Hjalmar Hammarskjölds familjegrav.

Vi avslutade vår intressanta rundvandring vid vid Hjalmar Hammarskjölds familjegrav där Uppsalas internationellt mest kände son, Dag Hammarskjöld, är begravd.

Text & foto Ulla Englund

Besök på Salsta slott

Tisdagen den 18 september var det 37 kvinnor och 7 män som klev på bussen utanför Radisson Blu Hotel för att göra den korta resan till Salsta slott strax norr om Vattholma.

Den pampiga entrén till Salsta slott med ”slottsherren” själv, Arne Wiig.

Väl framme i Salsta möttes vi av ”slottsherren” Arne Wiig. Efter en kort introduktion om slottets historia välkomnades vi in i slottet för Afternoon Tea. Ingen av oss besökare kunde väl ana att en tébuffe kunde vara så mättande. Det var varma, nygräddade scones bakade på mycket smör och grädde, små snittar och pannacotta till efterrätt.

Cider och snittar serveras av Arne Wiig

Mätta och belåtna påbörjade vi slottsvisningen. Den spännande historien om släkterna Bielke och Horn varvades med myter och legender. Religionshistorikern Arne Wiig kan verkligen konsten att trollbinda sina åhörare. Det var en mycket lyckad blandning av historiska fakta, humor, spökhistorier och hemska fakta från förr.

Symbolerna i målningen beskrevs utförligt av religionshistorikern Arne Wiig.

Slottets arkitektur har genom tiderna förändrats och när Nils Bielke d.y. återvände från Frankrike tog han med sig nya idéer därifrån. I slottet finns många välbevarade rum. Vi fick se rum med väggbeklädnader av sidendamast och stoffläder.

Nöjda resenärer lämnar Salsta slott.

Efter 1,5 timmes mycket intressant visning tog vi farväl av Salsta slott och Arne Wiig.

Text & foto Sven Tideman

Albert Engströms museum och ateljé (2018-09-11)

Vi var 36 män och kvinnor som tisdagen den 11 september klev på bussen utanför Radisson Blu Hotel för att under Maud Gustavssons ledning besöka Grisslehamn och Albert Engströms värld, gården Augustberg på Väddö.

En lärorik och behaglig dag väntade oss där ute i havsbandet. Vi var väl lite till mans förberedda för regn men klarade oss och satt tryggt i bussen på väg hem, när det började falla.

På gården möttes vi av styrelseledamoten i Albert Engström Sällskapet, Eva Hansen och den entusiasmerande guiden Seija för en första introduktion. Sällskapet hyr gården av Norrtälje kommun och från slutet av april till skiftet september/oktober äger en mängd aktiviteter rum där ute. Besökare vill lära mer om AE och se hans teckningar och målningar, Albert Engströmpriset delas ut till förtjänstfulla tecknare och författare och det bjuds på underhållning av olika slag under säsongen.

Vi gick först en rundtur i boningshuset, där framför allt kök, vardagsrum och ett sovrum lämnats såsom de såg ut på Engströms tid. Efter en stunds strövande i omgivningarna, där flera av oss passade på att titta närmare på den Optiska telegrafen och lära mer om dess historia, serverades nystekt strömming med potatismos, så välsmakande att man blev lyrisk! Maten tillagades av Kafé Kalaset, en servering med drygt 60-åriga anor, som nu drivs av Eva Hansen och hennes make.

Nystekt strömming med potatismos serverades.

Efter lunchen vandrade vi ut till Ateljén på udden, där guiden Seija gav oss en faktaspäckad berättelse om personen Albert Engström illustrerad av teckningar och målningar. AE var förmodligen aldrig stilla, det kan han inte ha varit med ett så omfattande CV. Han var redaktör för den egna skämttidningen Strix, författare, professor, ledamot av akademier, illustratör och mycket annat. Han gjorde många och långa resor och därtill hade han ett livligt umgängesliv med många av tidens stora.

Gården Augustberg på Väddö..

När AE såg Augustberg blev han omedelbart förälskad och visste att där skulle han vara. Mellan 1902 och 1916 var detta familjens permanenta bostad för att därefter bli sommarviste under resten av hans levnad. Det krävdes många turer i byråkratins korridorer innan han fick bygga sin Ateljé, som nu är ett hundraårigt sjö- och landmärke. AE ville ha en röd liten stuga på klippan men inte förrän han gick med på att måla husets båda havssidor i vitt kunde myndigheterna och han enas. Därigenom fick vi en av landets mest kända symboler för en stor kulturpersonlighets gärning. 

Text Lena Svensson | Foto Maud Gustavsson

Läs mer om Albertengströmsällskapet (öppnas i eget fönster)

Utflykten till Wij trädgårdar

Vår utflykt till Wij trädgårdar startade i nästan fullsatt buss och efter två timmar var vi framme. Efter kaffe och en mycket god smörgås tog guidningen vid.

Vi fick en noggrann genomgång av Wijs historia och trädgårdens utveckling. Det började med Wijs säteri som 1649 under familjen Bröms ägo och som var navet i Ockelbo-verken under 1600- och 1700-talens storhetstid. 1966 såldes det till Ockelbo kommun med lokala företag. Detta företag – Wij säteri i Ockelbo AB – tog kontakt med Lars Krantz som hade drivit Rosendahls trädgård på Djurgården i Stockholm.

Under en och en halv timme vandrade vi genom de olika trädgårdarna; Rosträdgården, Örtagården, Köksträdgården, Landskapsparken, Skogens trädgård samt Barnens trädgård. Rosträdgården är den äldsta – från 2003. Skogens trädgård har designats av landskapsarkitekt Ulf Nordfjell – invigdes 2005 – och är 108 m lång och 12 meter bred samt är indelad i olika spektakulära rum: Entrégård, Heden och klapperstensskogen, Tjärnen, Myren, Brynet samt Odlngslandskapets trädgård.

Det blev många intryck i härligt väder som avslutades med en god, välbehövlig lunch i den vackra restaurangbyggnaden.

Vi hann också med egna aktiviteter innan återfärden.

Stort tack till Maud som höll i denna utflykt.

Text & foto Kerstin Olsson

Arlanda Flygsamlingar

Cirka 45 Aktiva Seniorer tillbringade en dryg timme av Skärtorsdagen med en fantastisk bra guide som genomförde en mycket intressant visning av Arlanda Flygsamlingar.

Vi fick höra det mesta om flygets historia, från Leonardo da Vinci på 1500-talet till cockpiten från ”Dana Viking” som kraschade i Gottröra 1991. Och en hel del från segelflygets tidiga barndom.

Legenden Birgit Nordin flög målflygplan iförd städrock, hatt och fallskärm fick vi veta.

Hemmabyggda flygplan finns här också, bland annat ett som byggdes i en jordkällare och användes av mannen som byggde planet och hans fru när de skulle åka till någon sjö för att fiska. Planet fick så småningom flygförbud då det inte var registrerat… men flög gjorde det.

Den fantastiska guiden berättar…
…och intresset är stort.
Och flygplanen är många.

Det amerikanska attackflygplanet Douglas Skyraider flög första gången 1945. Skyraider flögs även i Sverige under 1960- och 70-talen, men då i rollen som målflygplan och snyggt gulmålade.

Text & foto Sven Tideman

Konst och arkitektur i Hjorthagen

Det var inte första gången de pålästa och trevliga stockholmsguiderna Marie Andersson och Eva Palmqvist visade oss Aktiva Seniorer från Uppsala ett område i vår huvudstad; Hornsbergs Strand, Hammarby Sjöstad, Skeppsholmen och östra Södermalm har vi tidigare fått se under sakkunnig ledning. 

Vi skulle ha sett det nya Hjorthagen redan 7 juni 2016 men den väg vi planerat att vandra var avstängd just då på grund av alla ombyggnationer. Det blev då en fin rundvandring på Hornsbergs Strand istället. Flexibelt och alla var nöjda. Men nu har vi alltså även sett Hjorthagen på Östermalm, även kallat Norra Djurgården.

Föreningens fantastiska fotograf Ann-Britt Torsek fotograferade flitigt hela tiden. 30 bilder visas här. Ni som inte följde med kan se vad ni missade och vi 50 som följde med får hjälp att minns vad vi såg och upplevde denna soliga höstdag. 

I väntan på Bergsbrunnabussen och chaufför Peter.
Det första konstverket vi stötte på –  Elle Klarskov Jørgensens konstnärliga gestaltning LIGHT HOUSE IO vid Hjorthagens IP.
Del  av ”Vardagslivets gång”. Konstnär: Gunilla Klingberg, material: betong, mosaik. 
Vacker och trygg gårdsmiljö i gamla Hjorthagen.
Samling kring guiden Eva.
’Abessinien’ är en del av Hjorthagen och utmärks genom sina vita lamellhus i utpräglad funkisstil. Detta hus ritades av Hakon Ahlberg i mitten av 1930-talet.
Promenadvänligt. Den ena pilen pekar mot tunnelbanestationen Ropsten.
Spännande fasad.
Vi Aktiva Seniorer dominerade totalt gator och torg den här förmiddagen.
Stor variation i byggandet.
Bild från parken på andra sidan av Husarviken.
Vattenkonstverk på Storängstorget
Ett av flera röda hus. Riktigt vackert.
Norra Djurgårdsstaden är ett av miljöprofilerade område och ska vara färdigt omkring 2030. Då kommer området att rymma 12 000 nya bostäder och 35 000 arbetsplatser.
Assa Kauppis ”In Search of Winner”, innergårdens staty, en liten balettdansös i sällskap med en hare och en ekorre. 
Här bor nog studenter.
Just det, innergården, fastigheten Björnlandet. Trekantig med grönska och mycket dekorativ fondvägg.

 

Extraordinärt balkongmönster.
Mycket speciella fönstersmygar.
Vilken färgsättning!
Denna tio meter höga skulptur i Husarviksparken är skapad av konstnären Eva Löfdahl.
Ett konstverk av Roland Tilajcsik på en innergård.
Loftgång med fasta urnor…
 … och en annan variant på huset intill.
Bild från parken på andra sidan av Husarviken.
Karta över området vi har besökt.
Det mesta i Hjorthagen har namn med jaktanknytning. Ursprungligen var området ett hägn för kungens bestånd av hjortar.
Bobergs gasklocka nr 1 och 2. Arkitekten Ferdinand Boberg skapade fantastiska industribyggnader.
På Bobergsgatan pågår vägarbete.
Gasklocka 3 (bara stommen kvar).
Hemresan gick som smort trots lite bekymmer med vid vilken busshållplats vi skulle träffas. Dagen kunde inte varit bättre.

Text Ulla Englund | Foto Ann-Britt Torsek

Birkaresa med extra spänningsmoment

När vi startade vår Birkaresa tidigt på morgonen från Uppsala Konsert & Kongress var vädret lovande. Men bussresans gång på E4 gick mer och mer långsamt och det visade sig att det hänt något i trafiken längre fram, riktigt vad fick vi aldrig veta. 

Vår båt (M/S Viktoria) till Birka gick halv tio från Stadshuskajen och vi insåg att vi inte skulle hinna fram. Efter några telefonsamtal till båten bestämdes att vi skulle få kliva på båten i Jungfrusund istället. Ett extra spänningsmoment på vår resa ut till Birka.

Väl ute på Birka var det dags för guidad visning bland vikingalämningarna samt besök på museet. Vädret var perfekt för en vistelse i skärgården. På hemvägen blev vi serverade en god lunch och färden gick planenligt utan extra trafikinslag.

Panoramabild från Jungfrusund som blev vår ombordstigningsplats.
M/S Victoria.
Ombordstigning.
Spektakulära hus utmed färden.
Utanför museet, i väntan på den guidade turen.  
Om flygburen laserskanning.
Guiden. 
Platsen där staden Birka låg.
Engagerad guide. 
Åter till båten. 
Vacker natur på Birka. 
Framme i Stockholm. 

UNT-artikel 8/9 2017 Läs här (öppnas i eget fönster)

Text Solveig Dansson | Bilder/bildtexter Ann-Britt Torsek

Reseberättelse – Sandgrund Lars Lerin

Det behövdes två resor till Karlstad och Sandgrund för att begrunda och beundra Lars Lerins konstverk – så stor var efterfrågan från våra medlemmar. Nu har resorna genomförts.

Vi startade våra resor (13 resp 18 juli) redan klockan halv åtta på morgonen från Uppsala Konsert & Kongress och stannade två timmar senare för bussfika med fralla vid Björnfallet utanför Örebro. Resan gick vidare och efter ytterligare två timmar anlände vi till Alsters herrgård (födelsegård för Gustaf Fröding) för en mycket god lunch i vacker miljö. Därifrån är det inte så långt till Sandgrund där Lars Lerin har sitt konsthall.

En guide väntade oss och genast startade den givande guidningen som berörde både Lars Lerins konstverk och hans liv. Därefter fanns tid för att fortsätta titta och njuta på egen hand. Vädret var soligt båda dagarna och de som så önskade kunde köpa fika med tillbehör och sitta ute på altanen, njuta, fundera och samtala om den konst vi sett.

Under hemresan gjorde vi ett stopp på Café Två Skator i Arboga där vi serverades smörgås plus liten kaka med kaffe eller te. Resan fortsatte och vi var tillbaka i Uppsala omkring klockan 21. Båda resorna blev mycket lyckade.

Bussfika i solen vid Björnfallet utanför Örebro.
En mycket god lunch på Alsters herrgård.
Framme vid huvudmålet, konsthallen Sandgrund Lars Lerin.

Guiden på Sandgrund tog emot oss och hennes man hjälpte till.
Guiden berättade om Lars Lerins konstverk och hans liv.

Efter den guidade turen fanns det tid för att gå runt, titta och njuta på egen hand.
Den vackra Museiparken i närheten av galleriet.

Text Solveig Dansson | Foto Ann-Britt Torsek

Läs mer om Sandgrund (öppnas i eget fönster)

Resan till Hagaparken

Vi lyckades pricka in den mest regniga dagen i maj för vårt parkbesök. Men vi hade en fantastisk guide som promenerade runt med oss resenärer från Aktiva Seniorer i regnet i mer än en timme. Vi samlades och startade vår guidade vandring vid Koppartälten. Resenärerna delades upp i två grupper. En grupp på förmiddagen och en på eftermiddagen.

Hagaparken är världens första nationalstadspark med en internationellt unik engelsk park. Vad är typiskt för en engelsk park? Vi fick höra historien bakom Gustav den III:s paviljong. Hur hade det stora magnifika slottet sett ut om det blivit verklighet? En dröm som gick i kras när kungen dog efter skotten på maskeradbalen 1792. Den imponerande stengrunden i kombination med 1700-talets visionsbilder, gav oss en fängslande uppfattning av hur det färdiga slottet fullständigt hade påverkat parken.

Efter lunch startade vandringen i Fjärilshuset som blev en minnesvärd upptäckarfärd bland tropiska växter och träd. Där syntes många fjärilar som flög omkring, små, små vaktlar som var bofasta i vegetationen. Vi rundvandrade i vattenvärlden med hajar, olika fiskar och sköldpaddor. Även där var det mycket bra guider som verkligen visade intresse för djuren.

Efter en mycket trevlig dag, trots regnet, vidtog hemfärden.

Revhaj. Här finns ett av nordens största hajakvarium. I den 30 meter långa tanken som rymmer 1,2 miljoner liter vatten simmar färgglada fiskar tillsammans med stora och små revhajar.

Resedeltagarna beundrar fjärilarna och förundras över den tropiska regnskogens mångfald och sköna värme. Pilgiftsgoda, Phyllobates bicolor, en av de arter som traditionellt används till pilgift.

En del fjärilar går igenom hela sin livscykel inne i växthusen på Haga. Här finns inga utrotningshotade fjärilar.

Text Solveig Dansson | Foto & fototext Margareta Engvall