Kategori: Arkiv

Igår vandrade vi en del av Upplandsleden 25:1 vid Enköping, lite drygt 7 km.

Vi startade vid Gånstastugan som är OK Enens klubbstuga. Leden följer först en motionsslinga genom Brännskogen, fortsätter längs hagar, och viker sedan av mot Storskogen som den slingrar sig vackert igenom.

Under bronsåldern var det här en bebodd skärgård. Idag var skogen intensivt grön efter  regnandet.  Det börjar nu lukta höst + lite doft av våra myggmedel. Efter ungefär 5 km möter man Upplandsleden från Rickeby/Hemsta och vi fortsatte ner mot Bredsand.

Vi hittade bl.a. den delikata rödgula trumpetsvampen som har en vacker gul färg på foten och under tratten. Vid Bredsand var det fullt av gäss ute på Mälarens vatten.

På återvägen med bussen längs den västra delen av Storskogen kunde vi se hur Enköping planerar en ny stadsdel här med gator och rondeller. Arbetet började för knappt ett år sedan och den nya stadsdelen kommer att heta just Storskogen. I den östra delen av skogen, där Upplandsleden går, kommer man att behålla gammal uppvuxen skog. 

Text och foto Barbro Ulén

Fredagen den 8 september vandrade vi genom Selknä-Fjällbo sommarstugeområde till Ekdalen och fortsatte Lännastigen längs Lötsjön till Lännaholm, c:a 7 km.

Lännastigen är en del av Upplandsleden. Startpunkten Selknä är en av Lännakattens stationer.  Lännakatten är den 21 km lång smalspåriga järnvägen mellan Upsala-Lenna som öppnades 1876. Den fick sitt namn då ångvagnen lät som en väsande katt. I det idylliska I Selknä och Fjällbo har många av sommarhusen från sekelskiftet omvandlats till permanentboende. Där finns nu ett 50-tal hus.   

I Ekdalen anslöt vi till Lännastigen och där möts man av den första informationsskylten om Länna kunskapsskog som invigdes i maj i år. Den är en av skogsbolaget Holmens fyra kunskapsskogar som vill visa hur en produktiv skog kan gynna naturvärden som den biologiska mångfalden.  

Länna kunskapsskog har temat lövträd och hagmarker och man har frigjort ekar och andra lövträd från snabbväxande gran. Samtidigt kunde man ju se att bolaget inte nyplanterat någon gran i det stora kalhygget som sträcker sig från Ekdalen söderut mot Fjällnora. Där kalavverkade man för några år sedan eftersom det var så mycket granar som var angripna av granbarkborren. 

Text Barbro Ulén