Kategori: Arkiv

Fredagen den 19 april steg vi av bussen vid Yttergrans kyrka, Håbo med utsikt över Granslätten. Kyrkan är från 1100-talet och så liten att den bara rymmer 50 personer.

Vi vandrade på en kraftig tvärås till Uppsalaåsen: Ekillaåsen – Granåsen – Bålsta och gick totalt 7 km.  På så vis fick vi se två naturreservat: Ekilla (22.5 ha) och Granåsen (33 ha) som sköts av Håbo kommun respektive Upplandsstiftelsen. Vi fick också se två av Mälarens finaste fjärdar: Stora och Lilla Ullfjärden som snörs av via ett trångt sund vid Ekilla.

Vid den lilla träbron över sundet får man göra halt eftersom skogsområdet på den östra stranden är militärt skyddsområde. Men på den lilla ’dubbelstranden’ på den östra udden av Ekilla hade vi en fin utsikt över de två Ullfjärdarna. De är båda djupa och får en stor del av sitt tillflöde som kalkrikt grundvatten. Därmed är vattnet näringsfattigt och har en del vattenorganismer och växter som är relikter. Undervattenväxten småsvalting är speciellt sällsynt och finns bara här och på två ställen i Finland.

I Granåsens reservat växer 100-årig skog, vissa tallar är mer än 180 år gamla. Där finns en skidbana och lite av den konstgjorda snön låg kvar, en kvarnbostad från 1800-talet och grunden av en väderkvarn. Vid slalombacken hade vi en strålande utsikt över Lilla Ullfjärden. Efter att ha gått över E18 promenerade vi till Bålsta centrum via en grön gång med blandskog och med vit- och blåsippor på marken.

Text Barbro Ulén

I fredags vandrade vi österut på den gamla banvallen Salnecke – f.d. Lillsjöns hållplatsvägen mot Husby gård – kyrkstigen till Gryta kyrka – en litet bit av ett lokalt motionsspår – den gamla Eriksgatan till Salnecke – banvallen till Örsundsbro. Totalt en sträcka på drygt 7 km.

Järnvägen Uppsala – Enköping byggdes 1909-1911 och lades ner 1978. Nu är banvallen en populär cykelväg Örsundsbro-Uppsala för spänstiga personer. Längs banvallen såg vi blåsippor, vitsippor och gröna blad på förvildade krusbärsbuskar. Vägen kantas också av fullvuxen planterad björkskog, nu med tussilago på marken. Lillsjön är en fågelsjö som anlades för c:a 10 år sedan. Där såg vi sothöns och grågäss.

Husby gård var under järnåldern en betydelsefull kungsgård inom ’Uppsala öd’ som skulle garantera mat åt sveakungarna. Gården ingick också i ett bevakningssystem som skyddade handeln av järn och koppar på Örsundaån. Sträckan Husby gård till Örsundsbro var en del av sveakungarnas Eriksgata, dvs. den färd de gjorde efter att ha valts vid Mora Stenar.

Vid den porlande Husbygårdsbäcken hade svalörten börjat blomma (tidigt!). Gryta Kyrka ligger på sluttningen mot Lårstaviken. I hagen bakom kyrktornet finns många gigantiska flyttblock, några  bildar fantasieggande grottor. Här, i södersluttningen, hade gullvivan nått nära knoppstadiet (supertidigt!). Vi passerade Gryta majorboställe. Det var förr en statligt ägd herrgård vars avkastning skulle avlöna majoren vid Sigtuna Kompani. Nu såg det rätt tomt ut där. Nära kyrkbäcken finns en berömd runsten. En vikingadotter Bolla (Bodil) dog alltför ung och fadern Tjälve byggde en bro över vattendraget till minne av henne. När Tjälve sedan dog lät änkan och hennes söner resa runstenen till minne av både Bolla och Tjälve.

Salnecke slott är en mycket välbevarad herrgårdsbyggnad från 1600-talet i dåtidens franska och italienska stil. Banvallen västerut går genom det nya villaområdet Salnecke park. Vi passerade Gamla Örsundsbro och dess hamn. Här var det ångbåtstrafik tills i slutet av 1800-talet. På 1930-talet upphörde persontrafiken och på 1950-talet båttrafiken av spannmål.

Text Barbro Ulén