Kategori: Arkiv

I fredags vandrade vi Vildmarksstigen vid Fjällnora och kunde se ut över tre sjöar: Trehörningen, Ramsen och Norrsjön.

Framför allt var det Ramsen som var i blickfånget. Skogssjön är en av länets djupaste (12 m) och har branta hällmarksstränder.  Den lilla farleden Pålsundet skiljer Ramsen från Trehörningen och man tar sig över här via en flotte som dras med kedjor.  Vattendjupet är knappt två m och sundet dämmer inte Ramsen, utan vattennivån styrs istället av dämmet vid Trehörningens utlopp.

Väl över sundet fortsatte vi stigen upp på ett berg och här såg vi de första blåbären som redan var mogna. Väl uppe hade vi en magnifik utsikt över Ramsen.  Namnet kommer antagligen från det gamla ordet för korp (’ramn’) och Ramsen lär därför betyda Korpsjö. De branta klippväggarna längs sjön var troligen ett bra tillhåll för korpen. En annan tolkning kan vara att vattnet i sjön är (korp-)svart men idag såg det bara ut att vara lätt skogsbrunt.  

Vi fortsatte stigen söderut med en avstickare till Norreda torp där vi fikade i skuggan av båthuset. Lövträden susade somrigt och den lilla bäcken vid torpet porlade friskt trots att det var så torrt i markerna. Vattnet i Norrsjön var gissningsvis närmare 25 grader. Tillbaka gick vi nästan ända till Stornoret som vi passerat tidigare. Nor betyder smalt sund som förbinder två sjöar, i detta fall Ramsen och Norrsjön. Detta sund passerar man över via en gångbro.  Sedan vandrade vi längs Ramsens östra strand, en sträckning som är sista delen av Upplandsleden etapp 2. På flera ställen har man utsikt över Ramsen och klippbranterna på den motsatta sidan.

Käppbacken nära Fjällnora har på en karta från 1722 beskrivits som en stenbacke med hassel och här och i skogen vi passerade igenom växer det fortfarande mycket hassel. Vid Fjällnora var åkerarealen år 1722 c:a 6 ha. Man brukade tvåskifte, dvs. halva arealen med säd och andra halvan som träda. Mest odlades råg. På 1800-talet grävde man öppna diken mellan tegarna med ett stordike ned mot Fiskviken i Ramsen. Där är det nu beteshagar som vi vandrade igenom via en stig som var stängslad på båda sidorna. Då gick vi raskt för nu hägrade glassen på Fjällnora. Totalt gick vi ungefär 7 km delvis i knölig terräng.

Text och bild Barbro Ulén

Till Vandringsidan

Fredagen den 14 juni vandrade vi Kvarnbolund-Hällen-Nåstens Fjärilsstig-Vargmyren-Högbyhatt-Håga. Det motsvarade 18-19000 steg och, beroende på inställning,  10-14 km.

Det kändes inte alls långt för vi gick mest på snälla grusvägar och temperaturen var behaglig. Det var ändå tillräckligt varmt och vindstilla så att vi kunde beskåda några av Nåstens alla olika sorters fjärilar.

Vi fick se ett par aspfjärilar, en fjärilsart som är en av Sveriges största och är lite av Fjärilsstigens signum i år. Först såg vi en aspfjäril vid vägkanten nära Hällens gård. Det var troligen en hanne eftersom den var rätt liten. Vid Vargmyran fladdrade en större aspfjäril förbi som kan ha varit en hona eftersom de brukar vara större – upp till en dm mellan vingspetsarna. Aspfjärilens larver lever på asp. När den vuxna fjärilen dricker besöker den inte blommor för att suga nektar utan den dricker vatten i små pölar i vägkanten. Den dras också till starka dofter av spillning och kadaver.

Arter som däremot älskar nektar och som vi såg i ängsbiotoperna längs Fjärilsstigen är smygarna. Jag gissar det var ängssmygare. Vi såg förstås blåvingar och man kan ju gissa på ängsblåvinge. Vi observerade flera svårbestämda arter, plus ett par ovanligt färgstarka trollsländor. Velebita har lagt upp foton på sin facebookssida.

Text Barbro Ulén

Fredagen den 7 juni vandrade vi, i behaglig temperatur, från Hemsta vägskäl till Brandskogs hällristning och tillbaka, till Hemsta hagar (med Hemstahällen), en del av Upplandsleden etapp 25 till Bredsand totalt en sträcka på 10-11 km.

Här, i trakterna av Boglösa, flätas nutidens och forntidens natur och kultur ihop: I Hemsta hagar betar boskapen på samma sätt nu som under järnåldern, dagens gårdar ligger på ungefär samma platser som då, och här har vi ett av Sveriges mest koncentrerade fornlämningsområden framför allt vad gäller hällristningar. Under bronsåldern, för 3000 år sedan, var området ett splittrat skärgårdslandskap med öar och skyddade vikar där man kunde fiska även från små båtar. Under 1000-talet hade fjärdarna förvandlats till bördiga och låglänt jordbruksmarker och idag kan man vandra genom omväxlande natur med vacker skog och fridsamma hagar.

Hällristningarna tror man handlar om ritualer och soldyrkan – ett sätt att kommunicera med varandra och med gudarna.  I Brandskogen finns den största hällristningen i Uppland och man når den via en skogsstig som går genom en fin skog. Ristningen, som ligger i den forna strandkanten, är unik eftersom det var första gången man knackat in en besättning som paddlar fram ett fartyg. Skeppet är över 4 m lågt och i aktern avbildas en man som tycks bära upp eller baxa fram hela skeppet. Dolt av tallbarr finns också en s.k. adorant (från franskans vördande) dvs. en mansfigur som sträcker upp händerna i tillbedjan.  På Hemstahällen finns ristningar med ungefär 400 olika figurer:

200 skepp, 22 människor (varav ett bröllopspar), en svinhjord, en mantelfigur, avbildade fåglar, hjul och skålgropar mm.

I Hemsta hagar blommade redan typiska midsommarblommor: prästkrage, kärringtand, humleblomster, tjärblomster, kråkvicker och det fanns mogna smultron. Nya EU-regler för jordbruket har gjort att andelen vårsådda grödor antagligen ökat. På en kantzon, som gräsade till naturreservatet Hemsta, hade man sått cikoria med klövern.

Text Barbro Ulén

Fredagen 31 maj gick vi av vid hållplatsen Blomsteräng (Almunge) – ett passande namn för nu stod ängen verkligen i blom. Och det var inte bara vårblommor, som förra fredagen vid Dalälven, utan nu var det högsommarblommor.

Smörblommor, midsommarblomster, tjärblomster och fibblor. Dessutom syntes gul svärdslilja vid stränderna av sjöar och våtmarker och skogsstjärnor och skogsvioler i skogen.

Vi vandrade en del av etapp 6 och hela etapp 5 av Upplandsleden, totalt 10-11 km (18-20 000 steg) beroende på mätmetod och ev. gång till U-a central. Leden är varierande och går genom skog, några hyggen och förbi spridd landsbygds- fritidshusbebyggelse.

Den givna rastplatsen är Södersjöbadet med sina skuggande träd. I lördags (25/5) gjorde medlemmar av Södersjön i Fokus en arbetsinsats och skottade ut sand vid stranden, klippte gräs och fixade med bårbryggorna. En ortsbo badade när vi fikade.  Södersjön ingår i Fladåns vattensystem – en å som tidigare hette Almån. De som bodde i närheten av Almån kallades för Almungar, därav namnet på trakten.

Almunge tätort har idag över 900 invånare. När vi närmade oss etappen slut vid Almunge skola hade vi en golfbana på ena sidan och ett stort vilthägn på andra sidan av stigen. Vilthägnet ägs av Roslagens Jakt och Vilt och i den såg vi en grupp nyfikna hjortar.

Text Barbro Ulén