Salnecke slott med slottscafé

Trots regn i väntan på bussen vid Radisson Blu var humöret hos de Aktiva Seniorer som skulle delta i resan gott. En halvtimme försenad, på grund av trafikhinder, for full buss till Salnecke utanför Örsundsbro. Där regnade det dessutom inte.

VIP-visning av slottet gavs av självaste slottsherren Lars Norman. Han och hustrun Elisabeth köpte slottet 2013 och har sedan dess renoverat och restaurerat. Slottet är sedan mitten av 1960-talet ett statligt byggnadsminne. Salnecke är ett av Upplands mest välbevarade slott från Vasatiden. Det byggdes under 1640-talet.

Norman berättade om slottets historia, forna ägare, om restaureringen och om slottet och dess inredning och utsmyckningar. Vackra öppna spisar, landets äldsta parkettgolv, smakfulla rum med fantastiska inredningar. Många gamla vackra saker och stil blandat med nytt. Detta slott är levande, här bor en familj.

På Slottscafet serverades vi Skogsbackens läckra skink- och ostpaj och kaffe. Vi fick också en liten beskrivning av företaget av ägaren Marih Jonsson. Hon och maken Ramon driver även Skogsbackens ost, ett hantverksmässigt och småskaligt mejeri. Somliga av oss shoppade loss bland alla närproducerade delikatesser.

Sedan tog trevlige busschauffören Leif oss åter till Uppsala i utsatt tid. Inte en droppe regn. Salnecke slott är så vackert och smakfullt. Rent otroligt, som ett sagoslott men ändå i verkliga nuet. En verklig upplevelse!

oeppen spis

I den stora salen finns en pampig och fungerande öppen spis…
…och ett unikt parkettgolv. Det äldsta i Sverige?
En av två lika och trevliga hörnsoffor.
Ett drottningporträtt hör till i varje slott. Vem var hon nu?
Den vackra kristallkronan lyser upp matsalen enbart med stearinljus vid speciella middagar och har sin egen historia.
En hög spegel i ett av de sex gästrummen, alla namnade efter olika länder.
Höga, hala stentrappor alla fem våningarna upp – och ner. Men vi klarade av dem.

Text & foto Mona Olsson

Läs om Salnecke Slottscafé (öppnas i eget fönster)

World of Classics – amerikanska muskelbilar

Bergsbrunna Buss väntade som vanligt utanför Radisson Blue den 30 oktober på alla som var intresserade av World of Classics. Vi kunde lugnt och bekvämt styra kosan mot bilmuséet.

När vi kryssat oss fram hamnade vi till slut i ett industriområde i Tumba. Själva museibyggnaden såg utifrån inte så märkvärdig ut men när vi väl kom in blev vi ganska så imponerade av antalet amerikanska muskelbilar.

Vi blev guidad av grundarens son Tony Karlsson och han lotsade på ett förtjänstfullt sätt oss igenom de hundratals bilar som fanns.

Ford Crown Victoria Skyline, 1959.

Någon av oss som inte är purunga längre kanske har inhämtat kunskap om några av bilarna som finns, muntligen eller studerat det hele i tidningen Hot Rod, salig i åminnelse. Vem hörde inte talas om ”Crome Vicke” och tyckte sig ha sett en? Nu producerades de endast i 650 exemplar och var svårsålda i USA på grund av att de var för varma inuti. AC var nog inte så vanligt på den tiden. Den kanske passade bättre för det nordiska klimatet. Det betyder nog ändå inte att de var så vanliga här hemma på vägarna. Men ärligt talat var den så snygg.

Chevrolet.

En crèmefärgad Cheva faller man ju för speciellt i våra trakter och på den tiden.

Ford Mustang Shelby Cobra GT500, 1968.

En Oldsmobile hade vi ju hört talas om men aldrig sett i verkligheten. Bara namnet tydde ju på att de tillhörde en svunnen tid. Mustang Shelby Cobra däremot har ett härligt namn och ser bra ut. Enligt vår guide tillverkas de ännu men torde inte dyka upp i detta utseende. Men vilken snygging både utanpå och inuti!

Chevrolet Corvett Cab, 1963 (”lånad” bild).

Vem skulle inte vilja göra en ” burnout” med en Cheva Corvett. Nähej, man får nog smyga sig iväg med sin ålderstigna Volvo. Nu skall jag i ärlighetens namn säga att guiden sparkade igång en dragster. Det blev ingen ”burnout”, luktade inget gummi, men det var lite plågsamt för öronen för de som inte tyckte det var ljuv musik.

Ford Thunderbird Cab, 1959.

Till sist men inte minst – Ford Thunderbird. En snygging bland snyggingar men kanske inte helt ovanlig på 60-talet. Jag kände en person som inhandlade en sådan på 60-talet. 30 tusen kronor gav han. Hur kunde han bara få ihop så mycket pengar?

Det är bara att konstatera att man hade lite bättre begrepp om färger på bilar på den tiden i USA. Vi diskuterade om en Volvo kunde ha någon annan färg än svart. Att en Volvo-taxi i alla fall måste vara svart var en vanlig åsikt. Såg man en röd Volvo Sport blev man lycklig.

Ja, detta var exempel på några av de bilar som finns på museet. Sedan är det bara 96 kvar. Lunchen var något frugal, två varmkorvar och dryck men vad gjorde det – vi hade ju fått så mycket annat till livs.

Text & foto H-O Isaksson

World of Classics hemsida (öppnas i eget fönster)

Gott samarbete med STF

När vi fick en förfrågan om att samarbeta med STF om en resa till Örebro tackade Aktiva Seniorer glatt ja. Marianne Steckó är medlem hos både oss Aktiva Seniorer och hos Svenska Turistföreningen och hade sytt ihop ett utmärkt program för en heldagsresa med buss till Örebro.

Innan vi kom fram till Örebro stannade bussen och chauffören Peter dukade fram bussfika med smörgås så vi var styrkta inför dagens första upplevelse, en guidad rundvandring på Örebro slott; från källarhålorna för de som ville till den översta våningen med det vackert välvda taket. Våra duktiga guider berättade roligt och entusiastiskt om det vi såg, i Rikssalen, i Vapensalen…

En kort promenad mellan slottet och lunchstället gav oss god aptit på den väntande buffén. Efter lunchen gick vi en liten sväng genom Stadsträdgården innan vi kom fram till friluftsmuseet Wadköping och ännu en guidad tur. Innan hemresan var det dags för fika igen, denna gång med stora bullar så vi skulle stå oss under bussresan.

Samarbetet med STF bestod huvudsakligen i att vi skulle dela på de 40-50 platserna i bussen. Fördelningen blev 36 Aktiva Seniorer och fyra STF:are.

Örebro slott i solskenet. Foto: Eva
Utsikt från slottet – över Örebro och Svartån. Foto: Eva
Vackert välvt tak högst upp i Örebro slott. Foto: Ulla
Engelbrekt Engelbrektsson, Foto: Ulla

Engelbrekt Engelbrektsson, Örebros store man. Sveriges rikshövitsman med regeringstid 13 januari 1435–4 maj 1436 (1 år och 112 dagar).

Vi lämnade slottet för friluftsmuseet Wadköping och dess gamla hus. Foto: Ulla
Cajsa Wargs hus. Foto: Ulla

I Cajsa Wargs hus, eller Borgarhuset som det också heter. Uttrycket ”man tager vad man haver” är tillskrivet Cajsa, men förekommer inte i hennes ”Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentimber”.

Hj Bergman

Hjalmar Bergman-museet Foto: Ulla

Hjalmar Bergman-museet och ett skolmuseum ligger vägg i vägg. Det gäller att försöka hinna med att se så mycket som möjligt under dagen.

Behrns hus. Foto: Ulla

Behrns hus vid Bertil Waldéns gata i Wadköping, på den sida där husen är lite nyare.

Text & foto Ulla Englund | Foto Eva Ulriksson

Besök på Salsta slott

Tisdagen den 18 september var det 37 kvinnor och 7 män som klev på bussen utanför Radisson Blu Hotel för att göra den korta resan till Salsta slott strax norr om Vattholma.

Den pampiga entrén till Salsta slott med ”slottsherren” själv, Arne Wiig.

Väl framme i Salsta möttes vi av ”slottsherren” Arne Wiig. Efter en kort introduktion om slottets historia välkomnades vi in i slottet för Afternoon Tea. Ingen av oss besökare kunde väl ana att en tébuffe kunde vara så mättande. Det var varma, nygräddade scones bakade på mycket smör och grädde, små snittar och pannacotta till efterrätt.

Cider och snittar serveras av Arne Wiig

Mätta och belåtna påbörjade vi slottsvisningen. Den spännande historien om släkterna Bielke och Horn varvades med myter och legender. Religionshistorikern Arne Wiig kan verkligen konsten att trollbinda sina åhörare. Det var en mycket lyckad blandning av historiska fakta, humor, spökhistorier och hemska fakta från förr.

Symbolerna i målningen beskrevs utförligt av religionshistorikern Arne Wiig.

Slottets arkitektur har genom tiderna förändrats och när Nils Bielke d.y. återvände från Frankrike tog han med sig nya idéer därifrån. I slottet finns många välbevarade rum. Vi fick se rum med väggbeklädnader av sidendamast och stoffläder.

Nöjda resenärer lämnar Salsta slott.

Efter 1,5 timmes mycket intressant visning tog vi farväl av Salsta slott och Arne Wiig.

Text & foto Sven Tideman

Albert Engströms museum och ateljé (2018-09-11)

Vi var 36 män och kvinnor som tisdagen den 11 september klev på bussen utanför Radisson Blu Hotel för att under Maud Gustavssons ledning besöka Grisslehamn och Albert Engströms värld, gården Augustberg på Väddö.

En lärorik och behaglig dag väntade oss där ute i havsbandet. Vi var väl lite till mans förberedda för regn men klarade oss och satt tryggt i bussen på väg hem, när det började falla.

På gården möttes vi av styrelseledamoten i Albert Engström Sällskapet, Eva Hansen och den entusiasmerande guiden Seija för en första introduktion. Sällskapet hyr gården av Norrtälje kommun och från slutet av april till skiftet september/oktober äger en mängd aktiviteter rum där ute. Besökare vill lära mer om AE och se hans teckningar och målningar, Albert Engströmpriset delas ut till förtjänstfulla tecknare och författare och det bjuds på underhållning av olika slag under säsongen.

Vi gick först en rundtur i boningshuset, där framför allt kök, vardagsrum och ett sovrum lämnats såsom de såg ut på Engströms tid. Efter en stunds strövande i omgivningarna, där flera av oss passade på att titta närmare på den Optiska telegrafen och lära mer om dess historia, serverades nystekt strömming med potatismos, så välsmakande att man blev lyrisk! Maten tillagades av Kafé Kalaset, en servering med drygt 60-åriga anor, som nu drivs av Eva Hansen och hennes make.

Nystekt strömming med potatismos serverades.

Efter lunchen vandrade vi ut till Ateljén på udden, där guiden Seija gav oss en faktaspäckad berättelse om personen Albert Engström illustrerad av teckningar och målningar. AE var förmodligen aldrig stilla, det kan han inte ha varit med ett så omfattande CV. Han var redaktör för den egna skämttidningen Strix, författare, professor, ledamot av akademier, illustratör och mycket annat. Han gjorde många och långa resor och därtill hade han ett livligt umgängesliv med många av tidens stora.

Gården Augustberg på Väddö..

När AE såg Augustberg blev han omedelbart förälskad och visste att där skulle han vara. Mellan 1902 och 1916 var detta familjens permanenta bostad för att därefter bli sommarviste under resten av hans levnad. Det krävdes många turer i byråkratins korridorer innan han fick bygga sin Ateljé, som nu är ett hundraårigt sjö- och landmärke. AE ville ha en röd liten stuga på klippan men inte förrän han gick med på att måla husets båda havssidor i vitt kunde myndigheterna och han enas. Därigenom fick vi en av landets mest kända symboler för en stor kulturpersonlighets gärning. 

Text Lena Svensson | Foto Maud Gustavsson

Läs mer om Albertengströmsällskapet (öppnas i eget fönster)

Utflykten till Wij trädgårdar

Vår utflykt till Wij trädgårdar startade i nästan fullsatt buss och efter två timmar var vi framme. Efter kaffe och en mycket god smörgås tog guidningen vid.

Vi fick en noggrann genomgång av Wijs historia och trädgårdens utveckling. Det började med Wijs säteri som 1649 under familjen Bröms ägo och som var navet i Ockelbo-verken under 1600- och 1700-talens storhetstid. 1966 såldes det till Ockelbo kommun med lokala företag. Detta företag – Wij säteri i Ockelbo AB – tog kontakt med Lars Krantz som hade drivit Rosendahls trädgård på Djurgården i Stockholm.

Under en och en halv timme vandrade vi genom de olika trädgårdarna; Rosträdgården, Örtagården, Köksträdgården, Landskapsparken, Skogens trädgård samt Barnens trädgård. Rosträdgården är den äldsta – från 2003. Skogens trädgård har designats av landskapsarkitekt Ulf Nordfjell – invigdes 2005 – och är 108 m lång och 12 meter bred samt är indelad i olika spektakulära rum: Entrégård, Heden och klapperstensskogen, Tjärnen, Myren, Brynet samt Odlngslandskapets trädgård.

Det blev många intryck i härligt väder som avslutades med en god, välbehövlig lunch i den vackra restaurangbyggnaden.

Vi hann också med egna aktiviteter innan återfärden.

Stort tack till Maud som höll i denna utflykt.

Text & foto Kerstin Olsson

Villa Akleja och J.A.G. Ackes värld

På trånga gator bland Vaxholms villor krånglade sig vår chaufför Peter elegant fram till målet, Villa Akleja, där konsthandlare Claes Moser och hustrun Susanna Evers deltidsbor sedan ett par år.

Väl framme fick vi höra en otvungen berättelse om huset och dess ägare, byggt 1901 som och hem och ateljé av paret Acke och hans fru Eja. Villa Akleja blev samlingspunkt för den tidens kulturpersonligheter, som Zorn, Engström och Prins Eugen. Numera rymmer huset, bland så mycket annat, kanske världens största samling av konstnären Marie Kröyer.

Bland alla konstverken serverades vi därefter vitt vin och en underbar laxsandwich innan vi vände hemåt igen.

Foto: A-B Torsek.

Namnet ”Akleja” är inte bara namnet för blomma utan även en ordlek mellan ”Acke” och hustruns förnamn ”Eja”, som Eva Acke också kallades.

Foto: S Tideman.

I väntan på konstexperten Claes Moser fångade hans hustru Susanna Evers vår uppmärksamhet.

Foto: S Tideman

Antikrundans konstexpert Claes Moser berättade underhållande om konstnären och konstsamlaren Johan Axel Gustaf Acke och hans värld.

Foto: S Tideman.

I mitten hänger tavlan ”Fausto som pirat” som Claes Moser köpte för sitt första studielån – utan att veta att konstnären var Acke.

Konstverk på konstverk. Foto: S Tideman.
Foto: S Tideman.

Paret Ackes goda vän Anna Lenah Elgström, författare och kvinnosakskvinna: en skiss samt slutversionen.

Exteriör. Foto: U Englund.

Text Ulla Englund | Foto Sven Tideman, Ann-Britt Torsek, Ulla Englund

Konst och arkitektur i Hjorthagen

Det var inte första gången de pålästa och trevliga stockholmsguiderna Marie Andersson och Eva Palmqvist visade oss Aktiva Seniorer från Uppsala ett område i vår huvudstad; Hornsbergs Strand, Hammarby Sjöstad, Skeppsholmen och östra Södermalm har vi tidigare fått se under sakkunnig ledning. 

Vi skulle ha sett det nya Hjorthagen redan 7 juni 2016 men den väg vi planerat att vandra var avstängd just då på grund av alla ombyggnationer. Det blev då en fin rundvandring på Hornsbergs Strand istället. Flexibelt och alla var nöjda. Men nu har vi alltså även sett Hjorthagen på Östermalm, även kallat Norra Djurgården.

Föreningens fantastiska fotograf Ann-Britt Torsek fotograferade flitigt hela tiden. 30 bilder visas här. Ni som inte följde med kan se vad ni missade och vi 50 som följde med får hjälp att minns vad vi såg och upplevde denna soliga höstdag. 

I väntan på Bergsbrunnabussen och chaufför Peter.
Det första konstverket vi stötte på –  Elle Klarskov Jørgensens konstnärliga gestaltning LIGHT HOUSE IO vid Hjorthagens IP.
Del  av ”Vardagslivets gång”. Konstnär: Gunilla Klingberg, material: betong, mosaik. 
Vacker och trygg gårdsmiljö i gamla Hjorthagen.
Samling kring guiden Eva.
’Abessinien’ är en del av Hjorthagen och utmärks genom sina vita lamellhus i utpräglad funkisstil. Detta hus ritades av Hakon Ahlberg i mitten av 1930-talet.
Promenadvänligt. Den ena pilen pekar mot tunnelbanestationen Ropsten.
Spännande fasad.
Vi Aktiva Seniorer dominerade totalt gator och torg den här förmiddagen.
Stor variation i byggandet.
Bild från parken på andra sidan av Husarviken.
Vattenkonstverk på Storängstorget
Ett av flera röda hus. Riktigt vackert.
Norra Djurgårdsstaden är ett av miljöprofilerade område och ska vara färdigt omkring 2030. Då kommer området att rymma 12 000 nya bostäder och 35 000 arbetsplatser.
Assa Kauppis ”In Search of Winner”, innergårdens staty, en liten balettdansös i sällskap med en hare och en ekorre. 
Här bor nog studenter.
Just det, innergården, fastigheten Björnlandet. Trekantig med grönska och mycket dekorativ fondvägg.

 

Extraordinärt balkongmönster.
Mycket speciella fönstersmygar.
Vilken färgsättning!
Denna tio meter höga skulptur i Husarviksparken är skapad av konstnären Eva Löfdahl.
Ett konstverk av Roland Tilajcsik på en innergård.
Loftgång med fasta urnor…
 … och en annan variant på huset intill.
Bild från parken på andra sidan av Husarviken.
Karta över området vi har besökt.
Det mesta i Hjorthagen har namn med jaktanknytning. Ursprungligen var området ett hägn för kungens bestånd av hjortar.
Bobergs gasklocka nr 1 och 2. Arkitekten Ferdinand Boberg skapade fantastiska industribyggnader.
På Bobergsgatan pågår vägarbete.
Gasklocka 3 (bara stommen kvar).
Hemresan gick som smort trots lite bekymmer med vid vilken busshållplats vi skulle träffas. Dagen kunde inte varit bättre.

Text Ulla Englund | Foto Ann-Britt Torsek

Reseberättelse – Sandgrund Lars Lerin

Det behövdes två resor till Karlstad och Sandgrund för att begrunda och beundra Lars Lerins konstverk – så stor var efterfrågan från våra medlemmar. Nu har resorna genomförts.

Vi startade våra resor (13 resp 18 juli) redan klockan halv åtta på morgonen från Uppsala Konsert & Kongress och stannade två timmar senare för bussfika med fralla vid Björnfallet utanför Örebro. Resan gick vidare och efter ytterligare två timmar anlände vi till Alsters herrgård (födelsegård för Gustaf Fröding) för en mycket god lunch i vacker miljö. Därifrån är det inte så långt till Sandgrund där Lars Lerin har sitt konsthall.

En guide väntade oss och genast startade den givande guidningen som berörde både Lars Lerins konstverk och hans liv. Därefter fanns tid för att fortsätta titta och njuta på egen hand. Vädret var soligt båda dagarna och de som så önskade kunde köpa fika med tillbehör och sitta ute på altanen, njuta, fundera och samtala om den konst vi sett.

Under hemresan gjorde vi ett stopp på Café Två Skator i Arboga där vi serverades smörgås plus liten kaka med kaffe eller te. Resan fortsatte och vi var tillbaka i Uppsala omkring klockan 21. Båda resorna blev mycket lyckade.

Bussfika i solen vid Björnfallet utanför Örebro.
En mycket god lunch på Alsters herrgård.
Framme vid huvudmålet, konsthallen Sandgrund Lars Lerin.

Guiden på Sandgrund tog emot oss och hennes man hjälpte till.
Guiden berättade om Lars Lerins konstverk och hans liv.

Efter den guidade turen fanns det tid för att gå runt, titta och njuta på egen hand.
Den vackra Museiparken i närheten av galleriet.

Text Solveig Dansson | Foto Ann-Britt Torsek

Läs mer om Sandgrund (öppnas i eget fönster)

Resan till Hagaparken

Vi lyckades pricka in den mest regniga dagen i maj för vårt parkbesök. Men vi hade en fantastisk guide som promenerade runt med oss resenärer från Aktiva Seniorer i regnet i mer än en timme. Vi samlades och startade vår guidade vandring vid Koppartälten. Resenärerna delades upp i två grupper. En grupp på förmiddagen och en på eftermiddagen.

Hagaparken är världens första nationalstadspark med en internationellt unik engelsk park. Vad är typiskt för en engelsk park? Vi fick höra historien bakom Gustav den III:s paviljong. Hur hade det stora magnifika slottet sett ut om det blivit verklighet? En dröm som gick i kras när kungen dog efter skotten på maskeradbalen 1792. Den imponerande stengrunden i kombination med 1700-talets visionsbilder, gav oss en fängslande uppfattning av hur det färdiga slottet fullständigt hade påverkat parken.

Efter lunch startade vandringen i Fjärilshuset som blev en minnesvärd upptäckarfärd bland tropiska växter och träd. Där syntes många fjärilar som flög omkring, små, små vaktlar som var bofasta i vegetationen. Vi rundvandrade i vattenvärlden med hajar, olika fiskar och sköldpaddor. Även där var det mycket bra guider som verkligen visade intresse för djuren.

Efter en mycket trevlig dag, trots regnet, vidtog hemfärden.

Revhaj. Här finns ett av nordens största hajakvarium. I den 30 meter långa tanken som rymmer 1,2 miljoner liter vatten simmar färgglada fiskar tillsammans med stora och små revhajar.

Resedeltagarna beundrar fjärilarna och förundras över den tropiska regnskogens mångfald och sköna värme. Pilgiftsgoda, Phyllobates bicolor, en av de arter som traditionellt används till pilgift.

En del fjärilar går igenom hela sin livscykel inne i växthusen på Haga. Här finns inga utrotningshotade fjärilar.

Text Solveig Dansson | Foto & fototext Margareta Engvall