Kategori: Arkiv

Den varma fredagen den 6 september vandrade vi c:a 7-8  km av Upplandsleden etapp 1 sträckan Rosenlund-Knivsta.

Sträckan är omväxlande och går genom skog med betesmark, låglänt öppet jordbrukslandskap och Ängbyskogen – Knivstabornas populära strövområde.

Vid starten passerade vi en jättestor hästanläggning som har tävlingshästar med fina anor. Vi vandrade sedan på en höjd med öppen blandskog och en kohage. Vi pausade vid en liten rastplats med vindskydd, och med utsikt över Brantshammarssjön. Den var verkligen till sin fördel idag och glittrade i det soliga vädret. Sjön är bara 5 ha stor och har ett maxdjup på 2,6 m. Den är sänkningsskadad och norra delen håller på att växa igen. Med en början runt 1850 sänktes nästan alla uppländska sjöar då man försökte dika ut dem för att få mer jordbruksmark.

Det förra Krimkriget (1853-1856) innebar att Ryssland blockerade sina hamnar för veteexport till Europa och därför ökade de svenska spannmålspriserna. Lantbruket hade en framtidstro och priset på gårdarna fördubblades på bara ett decennium. Efter två svåra missväxtår efter varandra (1867-1868) förbyttes framtidstron till det motsatta och emigrationen till Amerika satte fart.

Vi fortsatte genom det låglänta jordbrukslandskapet. En gammal vikingaled gick här via en tarm av Mälaren mellan Garnsviken (Sigtuna) och Alsikeviken. Kvar av vattenleden är, förutom Brantshammarssjön, de två våtmarkerna f.d. Tomtasjön och f.d. Vickebysjön mellan Vassunda och Knivsta. Vi fortsatte förbi Brantshammars gård. Bakom ladugårdarna gömmer sig det USA-ägda företaget Habia Teknofluor. De tillverkar plastslangar och därför kontrollerar länsstyrelsen grundvattnet häromkring, främst koncentrationerna av PFAS.  

Efter ett par km:s vandring på en liten landsväg viker leden in i skogen igen. Väl inne bland träden sjönk lufttemperaturen med åtminstone fem grader. Det är en gammal gles skog med hällmarker. Området blev ett kommunalt naturreservat för bara två år sedan. Intill området ligger Ängbyskolan och idag var skogen full av lekande skolbarn.

Text Barbro Ulén

Tenasjön är en källsjö med fint vatten där det lär finnas flodkräfta och häckande storlom. Fredagen den 30 augusti, vandrade delar av Upplandsledens etapp 21 och 22 dvs. Rosenbacka (Vittinge) – Tenasjöns sydspets t.o.r. Sträckan motsvarade drygt 10 km. Skogen ägs av Torstunas häradsallmänning. Jag trodde att det knappt fanns några häradsallmänningar kvar men bara i Uppland finns det 16 stycken.

Vad är en häradsallmänning? Det är ett sätt att förvalta skog med ursprung från medeltiden. Allmänningen var utmarker som ägdes gemensamt av de som bodde i samma härad och en sådan motsvarade ungefär dagens kommun. Men sen kom ju Gustav Vasa som tyckte att kungen skulle bruka skogen och adelsmännen som skulle ha sitt. Under 1700-talet kopplade kronan greppet om allmänningarna. Under 1800-talet blev en del av häradsskogarna enskild egendom medan andra blev bruksskogar. Häradsallmänningarna motsvarar nu ½ procent av Sveriges totala skogsareal. De är mellan 2 och 1200 km2 stora och Torstuna häradsallmänning med sina 30 km2 är av medianstorlek. Bolagsformen kan vara ett bra sätt att sköta skogen långsiktigt och miljövänligt och t ex gynna artrikedomen av groddjur och fjärilar.

Skydd av hotade salamandrar. Den stora salamandern hotas av utrotning och skyddas enligt lag i hela EU. Länsstyrelsen har, tillsammans med Torstuna häradsallmänning, konstruerat ett par lekdammar för salamandrar för 15 år sedan. En av dessa två passerade vi när vi gick Salamander-vägen. Idag var den torr men andra höstar kan det finnas salamanderlarver i den ända in i oktober.

Permanentboende i ett fritidshus med stor tomt som vi passerade hade anlagt egna dammar, men i detta fall för att odla Japansk Koi-fisk.

Skydd av en rar fjäril vid sjön. Tenabadet sköts av Vittinge byalag. Här finns en slåtteräng som man slår av för att gynna fjärilar – främst den sällsynta väddnätfjärilen. Deras larver lever på ängsvädd som gynnas av om ängen slås sent. Badet är fint men mest smak av vildmark får man i den sydligaste delen av sjön med hällmarker vid stränderna och en fin rastplats med ett vindskydd.

Text Barbro Ulén