I fredags vandrade vi 5+2 km spåren i Hemlingby naturreservat strax söder om Gävle. För 82 % av deltagarna som inte vuxit upp i Gävle var platsen en ny upplevelse. Solen värmde skönt, men inte för mycket. En lätt bris höll myggen borta, och molnen som seglade förbi gav skön skugga.
Gärdesgårdar och frodiga betesmarker på många platser gav fäbodkänsla. Det gav omväxling till friluftsområdets fina tallskog. Mitt i skogen låg Jannes knuttimrade fäbodstuga vid en beteshage med får. Där tog vi den längsta rasten.
Stora blanka köttfärgade larver hittade vi på marken. Det var larven till större träfjäril som också kallas trädödare. Detta öknamn har den fått för att den borrar gångar i veden, vilket kan försvaga trädet och i vissa fall döda det. Larven kan leva upp till 4 år i sitt värdträd innan den överger den för att hitta en lämplig plats att övervintra på. Bitas i fingrar kan den också med sina kraftiga käkar.
En pionjär-ek. Dalälven har länge betraktats som ekens naturliga nordgräns. Det beror inte på att kylan minskar tillväxten utan på att ekollon har svårt att gro i kallare klimat. För över 50 år sedan planterades en ek som ett vårdträd vid Hemlingbystugan. Det är nu ett imponerade exemplar med bred trädkrona.
Text Barbro Ulén