Fredagen den 7 juni vandrade vi, i behaglig temperatur, från Hemsta vägskäl till Brandskogs hällristning och tillbaka, till Hemsta hagar (med Hemstahällen), en del av Upplandsleden etapp 25 till Bredsand totalt en sträcka på 10-11 km.
Här, i trakterna av Boglösa, flätas nutidens och forntidens natur och kultur ihop: I Hemsta hagar betar boskapen på samma sätt nu som under järnåldern, dagens gårdar ligger på ungefär samma platser som då, och här har vi ett av Sveriges mest koncentrerade fornlämningsområden framför allt vad gäller hällristningar. Under bronsåldern, för 3000 år sedan, var området ett splittrat skärgårdslandskap med öar och skyddade vikar där man kunde fiska även från små båtar. Under 1000-talet hade fjärdarna förvandlats till bördiga och låglänt jordbruksmarker och idag kan man vandra genom omväxlande natur med vacker skog och fridsamma hagar.
Hällristningarna tror man handlar om ritualer och soldyrkan – ett sätt att kommunicera med varandra och med gudarna. I Brandskogen finns den största hällristningen i Uppland och man når den via en skogsstig som går genom en fin skog. Ristningen, som ligger i den forna strandkanten, är unik eftersom det var första gången man knackat in en besättning som paddlar fram ett fartyg. Skeppet är över 4 m lågt och i aktern avbildas en man som tycks bära upp eller baxa fram hela skeppet. Dolt av tallbarr finns också en s.k. adorant (från franskans vördande) dvs. en mansfigur som sträcker upp händerna i tillbedjan. På Hemstahällen finns ristningar med ungefär 400 olika figurer:
200 skepp, 22 människor (varav ett bröllopspar), en svinhjord, en mantelfigur, avbildade fåglar, hjul och skålgropar mm.
I Hemsta hagar blommade redan typiska midsommarblommor: prästkrage, kärringtand, humleblomster, tjärblomster, kråkvicker och det fanns mogna smultron. Nya EU-regler för jordbruket har gjort att andelen vårsådda grödor antagligen ökat. På en kantzon, som gräsade till naturreservatet Hemsta, hade man sått cikoria med klövern.
Text Barbro Ulén