Fredagen den 2 oktober vandrade vi på höjderna längs Högstaåsen. Här gick vi för exakt ett
år sedan och busschauffören kände igen oss från den resan med avstigning vid Bolandet-
Juvarsbo.
Vi följde skogsstigar och ’Leifs väg’ från den nordöstra sidan, till en höjd på den
västra sidan, med utsikt över Drälinge by och gamla E4:an. Vi fortsatte längs den norra och
östra kanten av Drälingetäkten och vek söderut till gravfältet. Därefter gick vi upp på
getryggen och till Högstaåsens högsta punkt (fika) och sedan vandrade vi ner i skogen öster
om det aktiva grustaget. Vi nådde slutligen Skutes hög nära platsen där Björklingeån bryter
igenom åsen. Totalt gick vi 8,8 km.
Drälinge har ett namn som antyder att byn har gamla rötter, kanske 1000 år tillbaks,
eftersom namnet slutar på -inge. Helan namnet betyder invånare vid dragstället (för båtar),
och byn låg ursprungligen 400 m rakt västerut jämfört med nu. Där rinner det idag ett litet
biflöde till Björklingeån. Nära den platsen, ligger Dragby där det har funnits en kvarn vid en
av Björklingeåns forsar. Vikingarna drog sina båtar vid Dragby och Drälinge förbi
vattenledens flaskhalsar, i form av forsar och grund.
Drälinge by flyttades vid storskiftet 1775 till de sandiga markerna vid åsens fot för att vinna
värdefull åkermark. Den fortsatte att vara en radby och den bestod av 5 gårdar, varav en var
arrendegård under Sandbro säteri. Husen var knuttimrade stugor med halm eller torvtak. De,
har ersatts av moderna boningshus, men Drälinge är fortfarande en ovanligt tydlig radby. Vid
laga skifte av den ungefär lika gamla byn Högsta strax söderut flyttades däremot gårdarna ut
och den byn kom dessutom att klyvas av vägar.
Drälinge grustäkt, är gammal och har använts i flera etapper. Man har fortfarande möjlighet
till brytning, max 250 000 ton/år, men den har inte använts på åtskilliga år. Vid krönet av den
vidsträckta täkten har man en fin utsikt över Drälinge by, gamla E4:an och hela täkten.
Drälinge gravfält är ett fornminnesområde 500 m söder om Drälingetäkten. Länsstyrelsen
röjer området från snår och högt gräs. Det finns bl.a. en stor grav med en hällkista. Gravfältet
ligger symboliskt nog på en höjdrygg. Gravar på höjder syntes på långt håll och låg nära de
gudomliga krafterna i himlen. Dessutom gick den stora ridvägen mot Norrland här och
fortfarande finns det mäktig hålvägar – djupa diken som bildades när man red till häst. Hela
gravfältet är troligen från järnåldern (500 f. Kr. – 1050 e. Kr.). När den perioden var slut
övergick Sverige från lokala hövdingar till kungadömen och från hedendom till kristendom.
Högstaåsens naturreservat börjar söder om gravfältet. Länsstyrelsen har skyddat ett område
med fin naturskogen med träd i olika åldrar. Reservatet är bara 34 ha stort varav minst 15 ha
består av Högstaåsens grustäkt som är aktiv drift i dag. Eftersom åsen också är en vattentäkt
måste det finnas begränsningar i hur djupt man får gräva i täkten. Man har en storstilad vy
över området uppe på rastplatsen. Vid fikat där fick vi sällskap av ett par barn i 2-3-årsåldern
som gått ända hit upp med sina mammor.
Solen strålade, träden hade börjat få höstfärger och det var 17 grader varmt. Vi såg mycket
lingon i skogen och mycket svamp. Karl-Johan svamparna var tyvärr antingen sjuka eller
alldeles för gamla. Slutligen nådde vi Kung Skutes hög som är den mest imponerande
gravhögen bland de sex som ligger nära Lövstalöt. Vid den nuvarande träbron fanns det gamla
vadstället för Norrlandsryttarna. Skutes hög är antingen från bronsåldern (1800–500 f.Kr.)
eller från järnåldern. Enligt lokal tradition ska högen vara gravplats för Kung Skute, en mytisk
gestalt som sägs ha grundat Skuttungebygden. Sannolikt var personen i högen mycket
betydelsefull, men det är inte säkert att det var en man eller en kung.
Text och foto Barbro Ulén
Fredagen den 9 oktober har älgjakten just börjat och vi går Gula stigen i trygga skogar.
Samling vid Uppsala resecentrum läge E1 (Stationsgatan) för att ta buss 11 klockan 09.31 och
stiga av vid hållplats Lyssnavägen c:a 10.02.
Fredagen den 16 oktober Hjälstaviken. Samling Uppsala resecentrum läge C4 för att kl 8.26 ta buss 804 mot Enköping. Byte vid Skolsta (9.08 – 9.16) till buss 803.mot Bålsta. Avstigning 9.23 vid Svannäs. Efter en promenad längs riksväg 263 svänger vi av till den lilla vägen som leder till Parnassen, med ekbackar och utsikter. Parnassen låg historiskt inom Ekolsunds ägor och har fått sitt namn efter Parnassos, berget i Grekland där muserna bodde. Vi vandrar på den östra delen av Hjälstaviken uppe på berget. Tillbaka, efter max 7 km.s vandring, går buss 895 från Hjälsta by kl 11.49, 13.14 (och 14.46) med byte till 804 i Örsundsbro. Hela resan hem tar c:a 50 min.