Nu har vi utforskat området mellan Sala Silvergruva och Långforsen.
På 1500-talet fanns här vägar för att forsla malm till de första smälthyttorna som låg vid Långforsens utlopp. Redan på Gustav Vasas tid anlade man ett system av dammar och kanaler för att få vattenkraft till silvergruvan. Dammvaktaren gick sina rundor på vallarna till de uppdämda sjöarna för att kontrollera att allt var i sin ordning. På 1700-talet var dammvaktaren Måns Olsson Ruvall verksam. Han har gett namn åt utvärdshuset Måns Ols vid Långforsens södra strand. Den konstgjorda Långforsen som ingår i vattensystemet är känd för sina kalla stråk och för att det enligt sägner finns gruvhål i botten.
Vi gick den s.k. Gröna gången från Ekebydammen i Stadsparken, längs Pråmån med sina små vattenfall och slussar, fram till Sofielund vandrarhem vid Mellandammen i Stadsskogen. Vi observerade en strömstare vid ett av vattenfallen. Vi passerade många vackra trävillor med fina detaljer – spröjsade fönster och träverander. Också originella hus; ett med bara runda dörrar och runda fönster och en stuga som liknande Hans och Gretas pepparkakehus. Därefter tog vi ett motionsspår i stadsskogen som knyter an till södra Gruvdammsrundan och vandrade vidare till Måns Ols. Marken är här kalkrik och full av orkidéer på försommaren. Nu blommade det rödklöver på dammvallarna som ett resultat av den onaturligt varma hösten.
På tillbakavägen längs den västra stranden av Mellandammen såg vi träskulturer och roliga träbänkar (’pusshållplats’ och ’dejtingbänk’). Efter den 9,2 km långa vandringen förde ett ovanligt fint och bekvämt Mälartåg oss hem.
Text Barbro Ulén | Foto Owe Olsson